Italian High Renaissance Painter, ca.1430-1516 Giovanni Bellini (c. 1430 ?C 1516) was an Italian Renaissance painter, probably the best known of the Bellini family of Venetian painters. His father was Jacopo Bellini, his brother was Gentile Bellini, and his brother-in-law was Andrea Mantegna. He is considered to have revolutionized Venetian painting, moving it towards a more sensuous and colouristic style. Through the use of clear, slow-drying oil paints, Giovanni created deep, rich tints and detailed shadings. His sumptuous coloring and fluent, atmospheric landscapes had a great effect on the Venetian painting school, especially on his pupils Giorgione and Titian.  Related Paintings of BELLINI, Giovanni :. | Deposition nwr | Nativity Triptych | Blessing Christ d | Madonna and Child 257 | Transfiguration of Christ se |
Related Artists:
Leonhard Beck
German Northern Renaissance Painter, ca.1480-1542, Illuminator, painter, draughtsman and woodcutter, son of Georg Beck. He first appears as an illuminator and collaborator with his father in two Psalters for the Augsburg monastery of SS Ulrich and Afra in 1495, producing 35 coloured initial letters for each of them (Augsburg, Staats- & Stadtbib., Cod. 49a). These are vigorously coloured but fairly uniform in character, with small, lively biblical scenes excellently adapted to the letters. Red, green and blue predominate; ochre tones provide a link with the gold ground. The initial letter X is composed of splendidly curled, entwining foliage with birds and half-figures of prophets; the Virgin, Joseph, the Christ Child in the manger and the choir of angels are each enclosed in one of its sectors. The figures are presented in a light, easy manner; the draughtsmanship avoids unnecessary detail.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Ozias Humphrey
(8 September 1742 - 9 March 1810) was a leading English painter of portrait miniatures, later oils and pastels, of the 18th century. He was elected to the Royal Academy in 1791, and in 1792 he was appointed Portrait Painter in Crayons to the King. Born and schooled in Honiton, Devon, Humphrey was attracted by the gallery of casts opened by the Duke of Richmond and came to London to study art at Shipley's school. He also studied art in Bath (under Samuel Collins, taking over his practice in 1762); in Bath, he lodged with Thomas Linley. As a young artist, his talent was encouraged by Thomas Gainsborough and Sir Joshua Reynolds, among others. His problems with his sight, which ultimately led to blindness.